Förlåt

 "måste bara få skriva detta, kan inte sluta tänka på vad jag gjort.

allt jag har gjort och  inte gjort mot dig har bara blivit fel, vet inte hur jag ska göra, går för fort/långt/och mkt mer som jag inte kan sätta namn på.

danne skrev till mig: vad vill du henne egentligen?
då jag fattade nada, sen när han sa att du hade sagt allt de där, som är sant och jag instämmer 110% så förstår jag
man sitter där och orkar inte, kan inte stå ut, utan bara håller med, sen säger det till andra och då säger dom till, det betyder att man gått för långt,



" ja orkar inte träffa killar just nu.. e färdig me dom ett tag "
" vill va mer me tjejkompisarna "
" litar inte på killar längre "

det man gör är att man blundar för sanningen, hur man är, hur man beter sig, hur man tror/ vill va.

vill bara att du ska veta, om du ändrar dig om det du sa, så är jag på,

när du vill träffas eller höras igen så får du säga till, jag vill inte att du ska tycka jag e en skitstövel, för de e jag^^

du kan alltid nå mig, men jag gör som du vill, tar steget tillbaka, och nästa gång du säger "hej" träffar du inte den emil du snackat med tidigare.

vill som sagt inte att detta ska va ett förlåtelse brev, vill bara att du ska veta att jag fattar vad jag gjort och kommer inte ske igen,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0